Jag spelade i går Caro-Kann för första gången sedan cirka 1991, och det gick väl halvhyfsat: känns att öppningen kan passa mig, även om jag gjorde en del tveksamma drag. När vit sen bjöd remi tänkte jag manifestenligt genast avböja, men ju längre jag funderade desto mer tyckte jag att jag stod ganska dåligt! Turneringsmässigt passade också remi ganska bra.
En del festliga skämt om remisannolikheter i Caro-Kann har inströmmat, främst från mästare. Ovetenskapligt tror jag ändå att på den nivå jag befinner mig finns INGEN korrelation mellan resultat och öppningsval.

[Event "Klass 2"]
[Site "Salongerna"]
[Date "2009.11.03"]
[Round "6"]
[White "Dillén, Sten"]
[Black "Engström, Torbjörn"]
[Result "1/2-1/2"]
[ECO "B12"]
[WhiteElo "1699"]
[BlackElo "1702"]

1. e4 c6 2. d4 d5 3. e5 Bf5 4. g4 Bd7 5. h3 h5 6. g5 Bf5 7. Bd3 Bxd3 8. Qxd3 e6

sd eft 8
9. Be3 Ne7 10. Nd2 Nf5 11. h4 Nd7 (I efterhand funderar jag på om inte något i stil med …c5, …Sc6, ….Se7 vore bättre, för att staga upp Sf5.) 12. Ne2 c5 13. c3

sd eft v 13

c4 (Troligen inte så bra, men jag förbisåg helt vit möjligheter att spela på f-linjen.) 14. Qc2 b5 15. Nf4 g6 16. Nf1

sd slut

1/2-1/2
Jag kan inte behålla min springare på f5, och vit har nog viss fördel: inte minst lurar diverse offer i trakten av den svarta kungen.